Jag har visst inte många rätt i vissas ögon.

Frågan är egentligen om jag överhuvudtaget har
NÅGOT rätt?? :-(

Jag misslyckas med det mesta; i arbetslivet, kärlekslivet,
föräldralivet, jag är för tjock och nu är jag också dålig
som bilförare. Tja, vad ska man säga - life sucks, then
you die! Att vara sämst på det mesta är också ett sätt
att leva :-/ Menar, någon måste ju axla den manteln
också och i det här livet blev det jag!

Det jag KAN säga, med gott samvete, är att jag en gång
i mitt liv varit riktigt nära att smälla med bilen. Då var
det otäckt nära faktiskt. Jag skulle göra en vänstersväng
ut på en motortrafikled (tvåfilig i var riktning med mellanrum
mellan de båda riktningarna). Från mitt vänster kom inga
bilar, jag tittade åt höger och såg ingen bil komma så jag
svängde. I hög hastighet kom en annan bil från höger,
en bil jag helt enkelt inte sett! Jag tror inte det var mer än
millimeter från att smälla! Jag hann precis ut i väggrenen.
Min mamma som var passagerare har visst inte hämtat
sig ännu från den chocken. Sedan den dagen anses jag
som en fullkomligt livsfarlig bilförare. Det här var 22 år
sedan ganska precis.

Faktum är att jag sedan dess aldrig varit ens nära att smälla.
Att jag sedan dess är uppmärksam, jag håller ordentlig koll
i alla speglarna och på bilarna framför mig, följer trafikrytmen bra,
gör snabbt överstökade omkörningar och använder mig av
farthållaren så ofta jag kan. Är det mörkt eller regnigt håller
jag en för vädret och mörkret anpassad hastighet. Men är
det goda förhållanden så ligger jag, hemska mig!, enligt
hastighetsbestämmelserna. Kör jag om, gör jag det snabbare,
just för att komma förbi smidigt och för att andra förare
som också påbörjat en omkörning bakom mig, ska hinna
om innan omkörningsfilen tar slut.

Jag anser det vara otroligt trafikfarligt att göra en omkörning
i maklig takt!! De bilar som då påbörjat omkörning efter mig,
får då tvärbromsa eftersom dom inte hinner förbi. Att göra så
är rent livsfarligt!

Att köra 80 km/h på en 100-110 väg har sina fördelar, det vet
jag. Allra helst är det ju ekonomiskt. MEN, det kan i vissa
fall vara rent trafikfarligt också. Att följa trafikrytmen kan i
många fall vara bättre, eller åtminstone att hålla gängse
hastighetsbestämmelse. Att köra för sakta lockar till dum-
dristiga omkörningar där både du och dina medtrafikanter
kan råka riktigt illa ut. Det är lika farligt att köra FÖR 
fort också! Naturligtvis.

I helgen åkte jag och min älskade mor till Sundsvall. Det är en resa
på ca 4½ mil. Jag körde. En bra resa utan några som helst
incidenter, tvära inbromsningar eller farligheter. Jag höll en
snitthastighet på 80 km/h enl bilens dator. Detta på en väg som i
stort sett består av motorväg, eller 100-110 km/h hela vägen.
Ett kort avsnitt med 80 km/h. Och såden körning som gjordes i
tättbebyggt område då förståss....50-70 km/h.

Jag har fått veta att jag tydligen körde alldeles för fort och att
jag gjorde en massa farliga omkörningar. Man häpnar! Man
blir stum. För att inte tala om irriterad.

Man är nödvändigtvis INTE en bättre bilförare bara för att man
kör "långsamt"!

Sådärja, nu har jag fått rasa ur mig min irritation OCH har under
tiden kommit till ett beslut; Jag och min älskade lilla mamma får
nog undvika att åka bil tillsammans. Jag står inte ut med att harva
fram i 80 km/h och hon blir tydligen skräckslagen av att åka bil
när jag kör :-) Så summan kan ju bara bli att vi fortsättningsvis
åker var för sig eller kommunalt.

Missförstå mig inte nu, jag älskar verkligen min lilla mamma, hon
är den underbaraste mamman jag kunnat få! Men det finns saker
vi inte är överens om - en av dom är min bilkörning! :o))