Livets efterrätt!

Ja, det är precis det han är!  Min lilla Aleksander <3
Jag har alltid älskat bebisar, alla bebisar! Men att få
bli mormor slår det mesta! Att bara få ha det gosiga
och mysiga - att själva ansvaret ligger hos någon 
annan. 
Jag har alltid förstått att jag skulle reagera med 
kärlek, men upplevelsen är starkare än jag trodde.
















Man vill ju bara äta upp det lilla livet! <3

I morgon ska jag påbörja en "kurs"; Grön Helhet på
Vårsta Diakonigård.


"Trädgården har sedan urminnes tider fungerat som rekreation 
för människan. De hängande trädgårdarna i Babylon lär ha varit 
anlagda för att lindra en drottnings depression. Trädgården ger 
inte bara lugn, skönhet och väldoft. Det är ju också en metafor 
för att allting kan börja om.

EU-projektet Grön helhet har sitt fokus i det friska i varje 
människa och i ett helhetsperspektiv. Varje människa har förmågor 
och kraft inuti som måste räknas med. Alla kan något, alla har 
något att bidra med och ibland måste man vara lyhörd för att 
finna det. Den kraft var och en har kan växa, den förmåga som 
finns kan utvecklas och synliggöras."


Kanske precis det jag behöver efter en ganska besvärlig period i
mitt liv. Just nu känner jag att min ork, min livslust och min förmåga
att "hänga med" inte riktigt fungerar. Jag hoppas på det här! 

Önskar er en härlig eftermiddag och kväll!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att Du tar dig tid att skriva en rad :o)