och det är svårt att stänga av helt enkelt. Så jag gör
det jag brukar när det blir så här - jag sätter mig här,
framför datorn och lyssnar på musik. Oftast blir det
lugn, skön och avkopplande musik. I kväll halkade
jag in på ett helt annat spår och vips ramlade jag
tillbaka i tiden.
Året var 1999 och jag var vild och smått galen. Jag levde mitt
i min 30-årskris med allt vad det innebar! Det var ett stormigt
år, men jag har aldrig varit så levande. Livet var spännande
och jag hade k.u.l!
När jag hör musiken kan jag förnimma alla känslor, tankar
och till och med dofter. Jag minns middagar, fester och
människor jag mötte. Jag minns skratt och gråt. Jag minns
längtan efter något som jag inte fann då, men som jag har
nu.
Det får mig att tänka på att allt har sin tid. Klokt va? :-)
Jag känner mig egentligen inte gammal, men jag inser att
det finns saker som hör det förflutna till. Sånt som passar
bäst som minnen. Jag tror inte att jag skulle orka leva i
det tempo som jag höll då, idag. De risker jag tog, de
människor jag mötte, de fester jag var på.....Nej, jag är
fullt nöjd med det jag har idag, det liv jag lever nu. Men
mina minnen kan jag plocka fram när jag vill.
Och är det något, någon, som kan få min "mojo" att
rycka till och få energi, så är det E-type. Jag tror ärligt
att jag skulle kunna klara nästan vilken fysisk uppgift
som helst med E-types musik som sällskap! Vet inte hur
många timmar jag spenderat i trappmaskinen med något
spår från E-type i hörsnäckan. Benen liksom rycker av
sig själva, pulsen går upp och hela jag vill bara ta i när
jag hör hans musik.
Dags med andra ord att fixa lite musik att ta med sig på
promenaderna! :-)
Så, det var nattens betraktelser och min kärleksförklaring
till E-type! :-)
God Natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att Du tar dig tid att skriva en rad :o)