Snorjärsen var hemsk för den var så taggig, och när det
satt en sån på kroken fick morfar komma och hjälpa till
att ta bort den. Det vågade hon inte själv! Men ganska
ofta fick hon aborre, och då tog morfar eller mormor
hand om den. När där fanns tillräckligt många tände
morfar röken och så blev det rökt aborre med tunnbröd
på kvällen. Det vattnade sig i munnen på flickan när hon
tänkte på det, så gott! Kanske skulle hon göra ett försök
att få upp en aborre. Metspöt stod redo och mask fanns
det i den lilla röda maskdosan.
Det enda som var lite läskigt med att meta var att det ju
fanns en bläckfisk i älven. En stor, svart och farlig bläckfisk.
Ja, det hade i alla fall morfar berättat och det var tur att han
varnat henne, så att hon inte av misstag skulle få för sig att
hoppa ner i den svalkande, djupa älven. Men om hon stod
så långt in på strandremsan hon kunde så var det ingen
fara alls. Så långt upp nådde inte bläckfisken. När flickan
hade trätt på en stackars mask på kroken och kastat ut
den stod hon och stirrade på flötet. Det var så spännande.
Man måste rycka upp i exakt rätt ögonblick, och det var
ju det som var så pirrigt! Plötsligt försvann flötet ner under
vattenytan och så guppade det upp igen. Hon väntade
spänt. Det försvann igen och då drog hon upp det och
där, på kroken, satt en liten sprattlande mört fast. Fort
och försiktigt tog hon loss den stackars lilla fisken och
kastade snabbt tillbaka den i vattnet igen.
Ibland kunde hon stå i timmar och meta. Det var
spännande och rofyllt på samma gång. Men idag var
hon för rastlös för att stå länge och meta så hon lade
tillbaka metspöt där hon tagit det och bestämde sig
istället för att plocka en bukett blommor åt sin mormor.
Det var så lyxigt här att mormor hade en egen liten
blomsteräng alldeles utanför staketet. Där växte
prästkragar, som var de finaste blommor mormor
visste, och andra sommarblommor. Mormor brukade
bli glad när hon fick en bukett, men ibland, när flickan
plockat blommor varje dag i några dagar kunde hon
säga ifrån att nu fick det räcka. Men det berodde
mest på att hon inte hade vaser till alla buketter sa hon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att Du tar dig tid att skriva en rad :o)