Lite värme har vi fått på dagarna och då
trillar vårtecknen in ett efter ett....
23 timmar sedan
Följetong, En flickas sommar del II
Ibland metade hon. Oftast fick hon upp mört eller snorjärs.
Snorjärsen var hemsk för den var så taggig, och när det
satt en sån på kroken fick morfar komma och hjälpa till
att ta bort den. Det vågade hon inte själv! Men ganska
ofta fick hon aborre, och då tog morfar eller mormor
hand om den. När där fanns tillräckligt många tände
morfar röken och så blev det rökt aborre med tunnbröd
på kvällen. Det vattnade sig i munnen på flickan när hon
tänkte på det, så gott! Kanske skulle hon göra ett försök
att få upp en aborre. Metspöt stod redo och mask fanns
det i den lilla röda maskdosan.
Det enda som var lite läskigt med att meta var att det ju
fanns en bläckfisk i älven. En stor, svart och farlig bläckfisk.
Ja, det hade i alla fall morfar berättat och det var tur att han
varnat henne, så att hon inte av misstag skulle få för sig att
hoppa ner i den svalkande, djupa älven. Men om hon stod
så långt in på strandremsan hon kunde så var det ingen
fara alls. Så långt upp nådde inte bläckfisken. När flickan
hade trätt på en stackars mask på kroken och kastat ut
den stod hon och stirrade på flötet. Det var så spännande.
Man måste rycka upp i exakt rätt ögonblick, och det var
ju det som var så pirrigt! Plötsligt försvann flötet ner under
vattenytan och så guppade det upp igen. Hon väntade
spänt. Det försvann igen och då drog hon upp det och
där, på kroken, satt en liten sprattlande mört fast. Fort
och försiktigt tog hon loss den stackars lilla fisken och
kastade snabbt tillbaka den i vattnet igen.
Ibland kunde hon stå i timmar och meta. Det var
spännande och rofyllt på samma gång. Men idag var
hon för rastlös för att stå länge och meta så hon lade
tillbaka metspöt där hon tagit det och bestämde sig
istället för att plocka en bukett blommor åt sin mormor.
Det var så lyxigt här att mormor hade en egen liten
blomsteräng alldeles utanför staketet. Där växte
prästkragar, som var de finaste blommor mormor
visste, och andra sommarblommor. Mormor brukade
bli glad när hon fick en bukett, men ibland, när flickan
plockat blommor varje dag i några dagar kunde hon
säga ifrån att nu fick det räcka. Men det berodde
mest på att hon inte hade vaser till alla buketter sa hon.
Snorjärsen var hemsk för den var så taggig, och när det
satt en sån på kroken fick morfar komma och hjälpa till
att ta bort den. Det vågade hon inte själv! Men ganska
ofta fick hon aborre, och då tog morfar eller mormor
hand om den. När där fanns tillräckligt många tände
morfar röken och så blev det rökt aborre med tunnbröd
på kvällen. Det vattnade sig i munnen på flickan när hon
tänkte på det, så gott! Kanske skulle hon göra ett försök
att få upp en aborre. Metspöt stod redo och mask fanns
det i den lilla röda maskdosan.
Det enda som var lite läskigt med att meta var att det ju
fanns en bläckfisk i älven. En stor, svart och farlig bläckfisk.
Ja, det hade i alla fall morfar berättat och det var tur att han
varnat henne, så att hon inte av misstag skulle få för sig att
hoppa ner i den svalkande, djupa älven. Men om hon stod
så långt in på strandremsan hon kunde så var det ingen
fara alls. Så långt upp nådde inte bläckfisken. När flickan
hade trätt på en stackars mask på kroken och kastat ut
den stod hon och stirrade på flötet. Det var så spännande.
Man måste rycka upp i exakt rätt ögonblick, och det var
ju det som var så pirrigt! Plötsligt försvann flötet ner under
vattenytan och så guppade det upp igen. Hon väntade
spänt. Det försvann igen och då drog hon upp det och
där, på kroken, satt en liten sprattlande mört fast. Fort
och försiktigt tog hon loss den stackars lilla fisken och
kastade snabbt tillbaka den i vattnet igen.
Ibland kunde hon stå i timmar och meta. Det var
spännande och rofyllt på samma gång. Men idag var
hon för rastlös för att stå länge och meta så hon lade
tillbaka metspöt där hon tagit det och bestämde sig
istället för att plocka en bukett blommor åt sin mormor.
Det var så lyxigt här att mormor hade en egen liten
blomsteräng alldeles utanför staketet. Där växte
prästkragar, som var de finaste blommor mormor
visste, och andra sommarblommor. Mormor brukade
bli glad när hon fick en bukett, men ibland, när flickan
plockat blommor varje dag i några dagar kunde hon
säga ifrån att nu fick det räcka. Men det berodde
mest på att hon inte hade vaser till alla buketter sa hon.
Vackert väder och långpromenad!
Elis njuter i solen....
Helt plötsligt kom ett svanpar och visade upp sig.
Ett helt underbart väder efter dagar med regn och
dimma!
En cykeltur....
Razmus och jag trotsade gråvädret och tog
cyklarna ner till Lövudden. Insåg snabbt att
även gråväder kan vara vackert......
Men eftersom värmen lyser med sin absoluta
frånvaro, var det hemskt skönt att komma in
i stugvärmen när vi kom hem!
En flickas sommar - följetong, del 1
Direkt den lilla blonda flickan hörde ljudet satte hon av
ner mot vattnet. Ekan måste i så fort som möjligt så att
hon inte missade något.
Den lilla viken låg alldeles bredvid huset, det var en varm
sommardag och vinden lekte lite med flickans hår där hon
sprang. Hon fick tag i ekan och hoppade i den. Årorna låg
redo och med två tag hade hon kommit så långt ut som
hon fick, men det räckte. Det var svallvågorna hon ville
guppa på. Där satt hon, alldeles nöjd och glad över att
hon hunnit, och guppade på de små vågor som en liten
motorbåt som åkt förbi skapat åt henne.
I ekan låg morfars kikare. Den hade hon glömt förra
gången det åkt förbi en motorbåt på älven. Hon lyfte den
varsamt och satte den mot ögonen. På andra sidan älven
låg ett hus som hade en ladugård. Där fanns får och lamm.
När vinden låg på hörde man tydligt hur fåren bräkte på
sina lamm där borta. Ofta satt hon där i ekan och kikade
på fåren där dom betade i hagen. Hon önskade ibland att
hon kunde få komma dit och klappa fåren och lammen.
Men oftast var hon nöjd där hon var. Här fanns allt hon
kunde önska sig. Nästan i alla fall. Hennes hetaste dröm
var en lekstuga, men det fanns där ingen. Det gick bra
ändå förståss, men visst hade det varit mysigt med en
lekstuga tänkte hon lite förstrött där hon satt.
Hon vände blicken mot huset och såg sin mormor sitta
och sola. Morfar hade farit iväg för att handla och inte
kommit hem ännu. Hon älskade sin mormor och morfar,
tillsammans med dom var hon alldeles trygg. Varje
sommar fick hon vara i stugan vid vattnet tillsammans
med mormor och morfar. Här fanns inga andra barn,
men det spelade inte så stor roll. Här fans mormor och
morfar. Världens bästa. Morfar hade hängt upp en gunga
och lagt en massa mjuk sand under den, där satt flickan
ofta och lekte med små gubbar, eller så tog hon med sig
sina barbiedockor och lekte i sanden. För något fel på
flickans fantasi var det inte. Hon lekte med det mesta,
fanns där inga barbies så fanns där pinnar, stenar och
blad i olika storlekar och former. Med hennes fantasi
kunde dom vara precis vad som helst, och timmarna
kunde rinna förbi medan hon lekte för sig själv där i
sanden.
ner mot vattnet. Ekan måste i så fort som möjligt så att
hon inte missade något.
Den lilla viken låg alldeles bredvid huset, det var en varm
sommardag och vinden lekte lite med flickans hår där hon
sprang. Hon fick tag i ekan och hoppade i den. Årorna låg
redo och med två tag hade hon kommit så långt ut som
hon fick, men det räckte. Det var svallvågorna hon ville
guppa på. Där satt hon, alldeles nöjd och glad över att
hon hunnit, och guppade på de små vågor som en liten
motorbåt som åkt förbi skapat åt henne.
I ekan låg morfars kikare. Den hade hon glömt förra
gången det åkt förbi en motorbåt på älven. Hon lyfte den
varsamt och satte den mot ögonen. På andra sidan älven
låg ett hus som hade en ladugård. Där fanns får och lamm.
När vinden låg på hörde man tydligt hur fåren bräkte på
sina lamm där borta. Ofta satt hon där i ekan och kikade
på fåren där dom betade i hagen. Hon önskade ibland att
hon kunde få komma dit och klappa fåren och lammen.
Men oftast var hon nöjd där hon var. Här fanns allt hon
kunde önska sig. Nästan i alla fall. Hennes hetaste dröm
var en lekstuga, men det fanns där ingen. Det gick bra
ändå förståss, men visst hade det varit mysigt med en
lekstuga tänkte hon lite förstrött där hon satt.
Hon vände blicken mot huset och såg sin mormor sitta
och sola. Morfar hade farit iväg för att handla och inte
kommit hem ännu. Hon älskade sin mormor och morfar,
tillsammans med dom var hon alldeles trygg. Varje
sommar fick hon vara i stugan vid vattnet tillsammans
med mormor och morfar. Här fanns inga andra barn,
men det spelade inte så stor roll. Här fans mormor och
morfar. Världens bästa. Morfar hade hängt upp en gunga
och lagt en massa mjuk sand under den, där satt flickan
ofta och lekte med små gubbar, eller så tog hon med sig
sina barbiedockor och lekte i sanden. För något fel på
flickans fantasi var det inte. Hon lekte med det mesta,
fanns där inga barbies så fanns där pinnar, stenar och
blad i olika storlekar och former. Med hennes fantasi
kunde dom vara precis vad som helst, och timmarna
kunde rinna förbi medan hon lekte för sig själv där i
sanden.
Ville bara säga att...
...VEM går igång på något sånt här?!?
Det enda positiva är att den lilla snöfläcken lär
försvinna. I övrigt vill man ju bara dra täcket över
huvudet och sova bort såna här dagar!
Jag orkar inte ens skola om mina små plantor....
DÅ är man väderdeprimerad ska jag tala om!
Det enda positiva är att den lilla snöfläcken lär
försvinna. I övrigt vill man ju bara dra täcket över
huvudet och sova bort såna här dagar!
Jag orkar inte ens skola om mina små plantor....
DÅ är man väderdeprimerad ska jag tala om!
Nu kan man väl säga att...
.....att påsken är över för i år.....
Kallt och lite grått, men även en del sol
har vi haft. Här hemma har vi firat lugnt och
ensamma. På Långfredagen var vi på middag hos
min bror, men utöver det har vi som sagt bara
"hängt" :-D Skönt det också ibland.
Den senaste tiden har min ångest gjort ett dundrande
återtåg i mitt liv. Typiskt, men det var väl så att det gick
alldeles för bra för att det skulle få fortsätta så :-/ Jag
kämpar allt jag kan för att den ska vika hädan, men
ännu så länge är mina försök fruktlösa.
Jag har börjat skriva en "följetong" som jag tänkte lägga
här på bloggen, vi får se, jag har inte bestämt mig ännu.
Men den är viktig för mig och ger mig möjligheter att
"skriva av mig" lite av sånt som känns viktigt att få ner på
papper.
I trädgården börjar alla perenner att visa sig! Helt underbart!
Dessutom blommar vårlökarna och penséerna så vackert!
Men mer värme vill vi ju ha nu, våren har varit lite kylig så
nu längtar man verkligen!
Dessutom vill jag ut i min trädgård och få lite terapi.
Jag vill kratta, gräva fram de små skotten, alla vårlökar
som ännu gömmer sig under löven, skörda vitlök och
skita ner mig i färsk, härlig och livgivande jord.
Den här bilden blev så otroligt bra! Ett ögonblicks verk,
förstora den så ser Du vad jag menar.
Nu ska jag, Stefan och goskillen äta middag, och till
efterrätt ska vi grilla marsmallows - Razmus längtar till
gottiset, själv längtar jag till middagen :-)
Lite blommor...
Känner att det är allt jag orkar just nu. En liten svacka
i måendet får mig att mest vilja sova. Det är konstigt
hur inre smärta tröttar ut en! Men jag kämpar på och
försöker tänka positivt, jag mår dåligt nu, men
snart mår jag bättre igen. Hoppas jag!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
