Måndagsstök & måndagsbesök

I dag fortsatte pysslet med entréhallen. Razmus var febrig
när han vaknade så stefan fick vabba. Rastlös som han är
satte han igång med målningen av väggarna. Det blir så fint!

Fondväggen är också målad, men bild på det kommer i morgon.

Vi fick besök av vårt lilla barnbarn idag också! Och självklart
hans föräldrar också! <3 Han växer så det knakar och nu har han
börjat jollra lite smått. Han provsatt babysittern som jag fyndade
och verkade trivas i den! :-)

Eftersom jag fick hem mitt "nya" objektiv idag så passade jag så
klart på att fota, det går ju inte att låta bli ;o)

Söndagspyssel

I bland kan söndagar vara riktigt sega och trista, jag
har en sån dag idag. Mår inget vidare, kände direkt
när jag vaknade att ångesten och tröttheten låg som
en våtvarm trasa över mig. Trots massor av gos med
den gosigaste lilla killen i världen. Det gör mig ännu mer
frustrerad, jag borde vara så lycklig och varm, men
känner bara en svart klump av ångest innuti.....

Hur som helst - renoveringen av entréhallen går vidare,
jag har världens bästa sambo! Han är duktig och gör
så fint åt oss! Själv försöker jag hjälpa till med det jag
kan. Målar, stökar och är handräckare när det behövs.
Några små projekt har jag ju själv också, bland annat
laserar jag en hylla i antikfärg för att få den att passa in
bättre i hallen. Jag hittade dessutom en burk som det
varit jordnötter i som jag grundmålar vit, för jag tänkte
sätta något fint på den med hjälp av decoupage.

Hoppas Er söndag blir härlig och skön!

Nya följeslagare....

I går kväll satt jag och slappade i soffan, som vanligt.
Inga krämpor, inget annat än den obligatoriska tröttheten.
Plötsligt började jag känna mig lite halvrisig, men tänkte
nog att det berodde på tröttheten.
Skulle resa på mig för att gå på toa och helt plötsligt bar
inte vänstra benet. Det gick en smärtsam stöt genom
kroppen och min första tanke var att jag fått ett sendrag
eller något liknande. Satte mig ner för att se om det skulle
gå över, men icke! Smärtan tilltog och efter 1½ timme
med stegrande smärta ringde jag sjukvårdsupplysningen.
Min pappa har upprepade blodproppar i sin historia, likaså
min farfar och mina farbröder. Lite orolig var jag ju att
jag råkat ut för en propp i benet. Sjuksystern ville genast
ha mig ner till Sundsvall så med min älskade mammas hjälp
åkte jag ner. Det blev en lång väntan på akuten...vi kom dit
vid tjugo i nio och åkte därifrån strax efter fyra på natten.
Ingen propp, något ortopediskt trodde läkaren och skickade
med mig ett par kryckor hem. Damp ner i sängen vid femtiden
och kunde inte sova, för hur jag än lade mig gjorde det riktigt
ont!

Idag har jag hoppat omkring som en skadeskjuten fågel,
hjälplös och stel. Tur jag har mina älskade, älskade barn som
har hjälpt mig när jag har behövt! *älskar*

Helgen som kommer ska spenderas med att göra iordning
entréhallen. Äntligen. Vi bytte ju dörr förra helgen och då blev
det mer eller mindre nödvändigt att ta tag i hallen också. Färg
är hämtad (ja, hämtad eftersom jag hade turen att vinna 3000 kr
Jotun Lady Easy Clean i en tävling i ViiVilla i våras!), tak och
gips är inhandlat och golvet har ju legat under vår säng i ett år
i väntan på att få hamna på plats :-) Det här ska bli så roligt!
Så här ser hallen ut just nu, efter påbörjad renovering förra
helgen...

Som ni ser, det kan ju bara bli bättre! :-)

Men först lite fredagsmys! <3

I love you....

not because of who you are......


But because of who I become when I'm with  you...

Jag har inte så mycket att skriva idag, känner mig mest
tom och innehållslös faktiskt. Har i alla fall jobbat hårt
utomhus, vädret passade för sånt arbete idag. Jag antar
att jag får betala med ryggvärk, men huvudsaken är att
jordhögarna och singelhögen försvinner från uppfarten.

Jag bjuder på några bilder från min promenad i måndags.

Östanbäcksgatan ligger centralt i Härnösand och är en lång
gata som löper genom det gamla området Östanbäcken. De
flesta huset är från 1700-talets början. Det är snickarglädje
och små söta trädgårdar. Att strosa runt där är som att åka
tillbaka i tiden.

När jag ändå var i närheten passade jag på att besöka
biblioteket för att låna några tidningar, jag kom att tänka
på att man nog utnyttjar den enorma möjligheten alldeles
för sällan!

En vacker höstdag

Efter en frukost alldeles för mig själv tog jag
kameran på axeln och begav mig ut i höstsolen.
Helt fantastiskt underbart väder bjöd hösten på
oss idag! Jag är ju egentligen en vårmänniska, men
när hösten är på sitt bästa humör, precis som den
var idag, är den makalöst vacker och härlig!

Det blev en promenad till biblioteket, där lånade jag en bunt
tidningar; Digitalfoto för alla och två böcker av Mari Jungstedt.
Hennes böcker fastnade jag för i våras och alla har hela tiden
varit utlånade på biblioteket, men så idag fick jag tag i två!
Nu blir det läsa av! Jag avslutar gärna dagen med några sidor
i en god bok innan jag släcker lampan för att sova. OM jag nu
får sova vill säga ;o)

PÅ vägen till biblioteket passerar jag det absolut sötaste och
finaste huset jag vet. Mitt inne i ett område med relativt nybyggda
bostadsrätter och en del gammal bebyggelse ligger det här lilla
huset. Den som bor där verkar vara så pysslig, det är ombonat
och trevligt i trädgården och vackra gardiner och prydnader i
fönstren. En söt grind stänger oönskade besökare ute. Sådär
skulle jag vilja bo!

Härnösand har sparat en stor del gammal bebyggelse och
det är så vackert att strosa runt och kika på alla vackra hus.

Det är natt...

...tyst...stilla...mörkt. Familjen sover tungt och  här och där
hör jag små snarkningar. Mörkret omsluter mig och får mig
att känna mig både trygg och orolig. Jag har alltid varit
mörkrädd. Alltid. Det har alltid känts otäckt att inte se, inte
veta vad som finns där i mörkret. Jag har många gånger undrat
vad just den känslan kommer ifrån, men inte hittat något svar.

Jag är så trött, så oerhört trött, kroppen och själen skriker
efter vila, men något vägrar ge mig det jag så väl behöver.
En orolig, rastlös, grubblande känsla som inte går att skaka
av sig - hur gärna jag än vill.

Jag kliver upp ur min varma säng, i mörkret hör jag hur Stefan
snarkar lite tyst. Blir lite avundsjuk. Det låter som att han sover
gott, jag vill ju också! Men istället tassar jag ut ur sovrummet
och  funderar på vad jag ska hitta på tills tröttheten vinner kriget
över oron, rastslöheten och grubbleriet. Bara jag inte hinner
få restless legs!! Får jag det kan jag lika gärna ge upp helt! Då
går det inte att sova hur jag än gör! Benen kan inte vara stilla, det
liksom kryper och jag måste hela tiden ändra ställning.

Tittar på burken med sömntabletterna. Ska jag. Ska jag inte. Väger
för och emot. Emotlistan vinner rent logiskt, men förlistan vinner
rent praktiskt. Döläge. Sömn är oerhört viktigt för mig just nu,
nyss hemkommen från sjukhuset ringer läkarens ord i mig. Får jag
för lite sömn kommer jag ju att hamna där jag var för inte så länge
sedan. På botten rent själsligt. Rent psykiskt. Rädslan för den
utsikten avgör. En sömntablett sväljes och nu börjar väntan på att
tröttheten ska infinna sig. Hade hellre somnat av min egen kropps
trötthet, men idag får jag faktiskt acceptera att det är medicinen
som får visa mig vägen till John Blund. Jag gillar det inte, men så
får det i alla fall bli.

I morgon är en ny dag med nya möjligheter och jag hoppas att
inget mer ska gå snett för mig och min familj. Jag, vi, behöver lite
harmoni, lite lugn och ro. Jag behöver hitta ork och själslig styrka
till att ta hand om dom som behöver tas om hand. Sambo som drar
ett stort tungt lass i och med min svaghet, dotter som har sina egna
funderingar och vanliga tonårsbesvär med allt vad det  innebär.
Son som är liten fast han så gärna vill vara stor. Som undrar och
oroar sig över sånt han inte ens skulle behöva veta vad det är!
Det gör mig så sorgsen. Mina älskade, och jag kan  inte finnas där.

Nä, nu känner jag att tröttheten närmar sig lite tveksamt. Jag ska
lägga mig under mitt varma täcke och bland mina mjuka kuddar
och bjuda in den....

Tack för att DU läste.....